EKIVOX10
Author: Ralf
Toppen av trapetsen
I toppen av trapetsen
kan de byta sina hylsor
målade i de sista färgerna
med varandra
du ser dem inte tillsammans
kalkylera sin slitsamma vinst
som att de tjänade
på varandra
eller skitsamma
från spydiga frön i en hand
ditlagda
av en armhertigslav
höjs stilsamma röster
om seriösare skisser
på ett försvinnande koncept:
programmet ”Pappas polygoner”
upp till toppen av trapetsen
där de byter sina hylsor
ovanför alla ordalag
ända till sista parkett
där lyckade lögnernas vitbalans
kan korrigeras
spritpennas
med raka rörelser
hela vägen upp
till toppen av trapetsen
Det riktiga rådet
Det riktiga rådet:
femton nakna män i medelålder
som ockuperar
milligram efter milligram av tårkanaler
och orkeslösningen förångas i luften
som om ingen saknades
och framtid efter framtid bearbetas
vecklas ut och in av gömda handflator
och ingen tänker på att gatstenar
fortfarande har betydelse
för blinda cyklister och de vandrande
veckorna.
Proportioner & propellrar
Medan proportionerna kavlas ut
av flygledartornens uppåt
Runt stommen av
kadensen av en fråga
Vill maskinerna i luft
mot jorden väl
I sina karaktärsdanade dräkter
guidas de ner av tornets spret
till marken som bara kan svara med ekon
Medan proportionerna kavlas ut
från en deg som har jäst enligt lagen
Med ingredienser ur tesked & hink
frågor & svar ur olika mått
Väl med recept
kan de blandas
Men flygplatsen blir endast öde för oss
när skafferiet som lärde sig vissna
har skalat bort trappan för Hertz
Då, och då.
Jag får då och då
en bris av din hy –
min hybris.
Den drar jag ut på
äventyr med.
Hack i häl.
Schack i själ.
I en övergiven folkpark nära en torrlagd sjö vid gränsen mellan Härjedalen och Dalarna möttes i slutet av 2000-talet vid ett antal slumpmässiga tillfällen en grupp urbana explorerare, till slut alldeles för ofta för att de inte skulle börja prata med varandra. I konversationernas vanliga sökande efter referenspunkter visade sig snart att de allihop visst hade något gemensamt, alla fyra hade faktiskt exakt samma anledning att ta sig ut till denna glömda otillgängliga plats mellan skogarna: de smet nämligen från sina respektive bandrep, eftersom de var missnöjda med musiken som där blev till.
De bestämde sig då nu såklart för att starta ett eget band, som döptes till Aning, och arbetade samtidigt fram en plan. Nästa gång de träffades, på samma ställe, började de bygga en liten bosättning mitt i den torrlagda sjön, dit de så småningom forslade några dieselaggregat samt sina instrument. Det handlade om ett fåtal träruckel hopsatta av komponenter som söndersågade lastpallar samt annat löst upphittat. De möttes sedan där var tredje helg i månaden för att göra musik och snart även spela in den. Ingen i bandet träffades överhuvudtaget under övrig tid, och de känner fortfarande inte ens till varandras riktiga namn.
Det gör inte någon annan heller för den delen, men två skivor har i alla fall hittills släppts, med kantigt böljande ljudvågor av elektroakustisk rockmusik. Vill man se dem live spelar de enbart på nämnda övergivna folkpark, en gång om året – femton nätter efter fullmånen som följer efter vårdagjämningen. Vänta på västanvinden och följ sedan från skogsbrynet det kritvita lodjurets ljusglimtar (den har en gammal plastreflex föreställande ICA-reklamfiguren ICAnder fastknuten på svanstippen) för att hitta dit.
ANING – CORRECT RATE/GHOST (2011)
1 Correct Rate Or Ghost (6:42)
2 Bucolic Follicles (2:30)
3 Recall Recall the Yesteryard (4:19)
4 Cementagram (3:39)
5 The Laster Pattern (1:46)
6 Aphelion Parking Lot (12:02)
ANING – MIRRORWARD (2013)
1 Much Faster Weather (0:43)
2 Scenario de Janeiro (3:24)
3 Fickle Song of Need (2:56)
4 The Hostless Parasite (3:55)
5 Mirrorward, part 1 (7:30)
6 Mirrorward, part 2 (5:09)
7 Open Sesamean Eyes (Once More) (2:41)
8 Something Mystic, Screamed Or Circled (4:01)
9 At A Sharkless Distance From Her Home (4:05)
10 Southwest of the Beginning (4:08)
11 Thunderwear (2:10)
Knastrar gjorde dagen
Här, ett pejlat läge:
den glittrande lönlösa isen på älven
fick farten från bondgårdarna
att sänka sig över
Eriksbergs enstaka pimplare
Knastrar gjorde dagen
för nordkomna felvandrarn
i lysande reflex från bron
samlas hans geggiga objektiv
runt pimplarnas ovana föremål
jämfört med förra huvudet i långa hålet
Men han hoppas de får sig fisk
han hoppas dagen sig fortsätter
han hoppas isen sig aldrig sprack
och om den nu måste: att han för detta fick
välja ett ljud ur sitt eget samplingsbibliotek.
Två-tre delar
-0-
Vi pratar
du pratar,
bra pratat!
Jag pratar
jag ljuger
en bit där i mitten,
bra ljuget!
Du märkte det
nästan direkt
men sa inget,
bra avvägt!
(Men om sanningen ska fram har
den två-tre delar:
-1-
Jag känner inte igen alla mina familjer om natten
däremellan finns en vandrande gräns
den loggas på min karta men den laggar
är man väl där på plats är den tiden ute och går vidare
mot de sista utvägarna som viskar i skymundan
om de fegaste avslutens axel mot golvet
måla måla Torne träsk
-2-
man lär sig spika endast genom att hamra
man skär sig mot en omgivning endast genom att vika undan för den innersta
resultaträkningen
man räds endast genom att vägra falla ur trans
-3-
Flimra inte trapetsvilt över jämmerlämningarna, verka inte
andetagen. Hur färskt kan dessa
tejpade lasson gestaltas?
De nyss levande sträcker sig. I en bok, i en lugn ugn.)
Om Procimex, på vers
Hit, på så kallat celebert besök,
kom oanmält dessa små krypen
och när de först siktades i vårat kök
höjde vi alltid volymen,
men tjänstemän från ett konkursföretag
sålde då ut sina lediga dagar
för att, med hjälp av kanyl och behag,
fylla de svultna,
till stackarna hörande,
krypens granitstämda magar.
De flesta som haft eller sett dessa kryp
mest putsa dem bara, i blindo
lite på skoj, med en tom attityd
de fortsätter blästra sitt lingo,
för utan att klocka cisternernas brus,
lärde vi oss, på en sovande radar
kan man misstolka det darrande sus
som katternas brum
som syrsornas språk
när faktiskt det är deras tänkande tunga
som endast kan matas ur spadar.
Stridsskri
Kom ikapp, komikapp
Vi vänder där mesyrer förfalskas,
vårt avlånga beslut
skall utvärtes trilska.
Kallbrand för all framtid
Stelkramp i fel lampfot
Mordbrand där ord landar
Lås mig upp, låsmigupp
Kolvarna klättrar kring midjan
strö mig ombord,
porösa kamrat.
Min senantika semantik
Min vedervärdiga vädervardag
Min elastiska stelaste tik
Slutet av en kompis
Du glömde du tjata
Vi var hungrig, ville inte lyssna
Konsum var stängt el. hade slut på potions
Men du ville så gärna berätta, kom
Ihåg det
Nuförtiden fåru det å låta som om man
Bara ville det så jävla mycket ur dig
Men det skavde lite när du skrev det va
Om din tid som avlönad flanör
Längs “blixtbeströdda stigar”, omskrivna så
Du “vandrade slött,
Lämnad i skrällarna
Med de skrämda lämlarna
Som stela berikade dikena”
Fast sanningen var
Det fanns ingen kvar
När Konsumparkeringens pölar
Tekniskt sett speglade sulorna
Då du gick för att bli din belöning.
Den mörka skuldens upplösning
En mörk skuld av gurka
glöms bort i septembernas solar
En ostädad ögonvrå
där fasadernas skamlösa skuggor
blir fåglar som skuggar varann,
driver varandra
till svanvett,
detta skugghjul
gröper en superfåra i soliga sekunders
flyktiga diktat.
Årets sista skinn suger ännu blick
välkommen hem, min miljonte synaps
Tankspriddarens ord
Sprid en väldoft –
ingen häldoft
Sprid en stämning –
ingen hämning
Ljuset var en äcklig äcklig kon
Det fanns en tvistande hök
de var den, ofta.
De hade inte den, höll inte den,
samsades inte om att räkna den,
föll inte när den sjönk i värde.
Men
någotsånär höll den ihop,
någotsånär höll de ihop.
Det var nog deras enda riktiga korrelation,
men den räckte för att
lysa upp
en hel stad (storlek: Gbg)
en liten by (storlek: Muodos)
+ mitt sovrum.
Ljuset var en äcklig äcklig kon.
Tack äckliga äckliga kon
för att jag ser
vad jag diskar
och inte skär mig
på något vasst.
Det Logotypiska Tänkandet
Det logotypiska tänkandet:
– farbart
– morbart
– omorbidt
– amorbidé
– omorganiskt
– minst sagt begripligt!
– mer el. mindre griplikt